Slag i saken...

Efter 52 års arbetsliv har jag nu äntligen bestämt mig. Jag SKA sluta jobba. Det har varit ett ganska svårt beslut. När man har ett givande jobb som gör att man utvecklas och lär sig nya saker hela tiden då är det svårt att ta steget.

Det som hjälpte mig att fatta beslutet var att Sandvikens kommun nekade mig färdtjänst med motivering att jag kan åka buss. Efter samtal med handläggaren så kändes det helt lönlöst att överklaga. Jag klarar inte att ta mig till och från jobbet utan skjuts och det kostar för mycket med taxi även om jag har seniorrabatt.

Nu är det slut med extrajobb, varken hemma eller på Gävlevägen. När Robert kommer tillbaka från sin semester första veckan i augusti då släpper jag taget. Helt!

Jag har meddelat min chef att fredag 9 augusti blir min sista anställningsdag. Då lämnar jag in dator och nycklar och tackar för mig.

Vad jag ska göra och fylla dagarna med vet jag inte riktigt. Börja baka eller mata fåglarna kanske...

Jag har iaf bokat en augustikryssning till Helsingfors, kryss mitt i veckan, 21-23. Då har Viking Line slutat med avstickaren till Tallinn som pågår från midsommar. För att kunna stanna ombord måste man boka till Tallinn, det kostar inget extra men det krävs pass.

Lev väl!

Annorlunda kryssning...

Midsommar över för i år. Jag har haft en jätteskön helg. Kryssat till Helsingfors med en gammal vän, Lillemor och hennes man Arne.

Jag träffade Lillemor i slutet av 60-talet, vi var rivaler om samma kille. Men han ville inte ha nån av oss så vi tog varann istället. Det var på Valhalla- och Högbotiden, då när alla stora artister kom till Sandviken. 

Vi skildes åt när Lillemor flyttade till Stockholm och jag blev mamma. Vi försökte hålla kontakten men det rann ut i sanden. Det var lite svårare på den tiden när inte internet och Facebook fanns. 

Det gick ca 15 år innan vi skulle träffas igen. Håkan och jag var och hälsade på henne och hennes man i Bromma. Sen var det samma visa igen, vi tappade kontakten. Livet kom emellan eller vad man säger. Tack var Facebook hittade vi varandra igen 2011, då vi började prata om att träffas.

I augusti 2016 träffades vi faktiskt, men det var ett jättekort möte. Det var på stationen i Gävle, hon steg av tåget som jag skulle åka vidare med till Sundsvall. Som sagt ett kort möte, en knapp minut!

Det har väl gått drygt 30 år sen vi var till Bromma. Men nu i midsommar fick vi äntligen till det. Vi har kryssat tillsammans på Silja Serenade. Vi har haft jättetrevligt, pratat, skrattat, ätit och druckit. Och lovat att vi ska göra om det. 

Arne och Lillemor

Lev väl!

För 10 år sen...

Bild från KFG på Förrådsgatan, Anna-Karin fotograf

För tio år sen hände det ganska mycket i mitt arbetsliv. På bara två veckor förändrades hela min tillvaro på jobbet mycket drastiskt. Hastigt och mindre lustigt!

2009
Måndag 1 juni 
Min arbetsgivare KFG i Gävle blev av med sitt uppdrag. Uppdragsgivaren sa upp kontraktet med omedelbar verkan.
Tisdag 2 juni
Min arbetsgivare varslade om uppsägning. Chock!
Onsdag 3 juni 
Lotta (vän och tidigare kollega) ringde mig och sa att en annan arbetsgivare, Miroi, skulle komma att behöva personal. Jag fick namn och telefonnummer och order att ringa. Tyvärr fick jag ingen kontakt men lämnade meddelande på svarare. Jag åkte hem och filade på min CV, utifall att...
Torsdag 3 juni 
På morgonen blev jag uppringd och tillfrågad om jag kunde komma på en intervju på Miroi samma dag kl 15.00. Jag mailade över min nygjorda CV, sen berättade jag för min chef Susanna vad som var på gång. Intervjun gick jättebra, jag fick träffa två personer, bl a närmaste chef Uffe. Han skulle höra av sig om ett par dagar.
Fredag 4 juni 
Jag och mina kollegor i Gävle fick veta att vi skulle jobba i Sandviken under uppsägningstiden. Vi skulle vara mentorer till nya kollegor i ett annat uppdrag som skulle genomföras.
Måndag 8 juni
Lunch på Fh med Lotta när jag blev uppringd av Uffe som vill träffa mig en gång till. Snabbt iväg med buss till Gävle för träff kl 14. Jag fick jobbet! Vi skrev anställningsavtal på stört, sen gick jag raka vägen över till min chef Susanna och lämnade in min uppsägning. Jag fick sluta samma dag om jag ville, men jag valde att stanna veckan ut för att städa upp och avsluta mina gamla uppdrag.
Fredag 12 juni 
Jag blev avtackad av både chefer och kollegor på KFG. Det var jäkligt vemodigt, jag hade ju jobbat i företaget sen 2002. Det hade hänt mycket, flyttat runt och bytt lokaler, chefer och kollegor. Framför allt fått arbeta med många olika verksamheter, en otroligt lärorik tid.
Måndag 15 juni 
Jag började på mitt nya jobb på Miroi. Jag skulle ansvara för verksamheten i Sandviken, i princip jobba med samma saker som på gamla jobbet, med samma uppdragsgivare Arbetsförmedlingen.

Som sagt, allt gick jättefort. Jag fick nytt jobb först av alla, trots att jag inte har nån formell utbildning.

När uppdraget på Miroi var slut efter fem år så blev jag återigen uppsagd och arbetslös. Då trodde jag faktiskt att mitt arbetsliv var över, jag trodde aldrig att jag skulle få nytt jobb eftersom jag hade fyllt 64 år. Men efter några veckor fick jag ett meddelande från Anna-Karin (vän, tidigare kollega och chef), som sa "vill du ha jobb, ring mig"! Hon fixade en intervju på Work for You som resulterade i ett nytt jobb igen.

När man jobbar i den här branschen som handlar om uppdrag och upphandlingar så får man lära sig vara flexibel på mer än ett sätt. Allt kan förändras snabbt, man kan aldrig ta för givet att att få en fast tjänst. Det krävs att man har förmåga att anpassa sig till nya situationer med jävligt kort varsel. Kan man inte det så ska man jobba med annat!

Med lite tur, en bra CV och ett bra kontaktnät så har det gått bra för mig!

Tack Lotta och Anna-Karin för att ni krattat manegen åt mig! Ni är guld värda.
Bilderna har jag fräckt nog snott från deras FB (utan att fråga)

Lev väl!

PS
KattFröken fyller 10 år idag.

Det står räkor och kokt torsk på hennes meny.

Snart midsommar...

Midsommar väcker många minnen. Och saknad!

Midsomrarna i Gläntan hos Hasse o Anne. Mickes gröna bål, galna lekar, långbord, grill, snaps och mycket annat.

En bråkdel av familjen

Stugan och tomten fylld av familj. Familj i flera generationer, hund, ungar och hemgjord sprit! Alla sov över, folk överallt i stugan, i lillstugan på madrasser, extrasängar, ja överallt. Och så jag i hammocken! Så var det alltid när vi träffades antingen i Gläntan, Hästhagen eller nån annanstans. Det är som att vakna på en centralstation sa Hasse vid nåt tillfälle.

På midsommardagen åkte alla hem till sitt. "Men ni ska väl inte åka hem" sa Hasse till mig och Håkan. Så vi stannade kvar ända till söndagen. Mera mat och grill. Kortspel och grogg, ljudnivån hög!

Här sitter han i "lådan" med nyprovianterad öllåda.

Jag brukar inte se tillbaka, men jag saknar våra mat- grogg- och spelkvällar i Gläntan. Och jag saknar lillebror Hasse oerhört!

Därför är det skönt att dra iväg på midsommaren. På kryssning eller till nåt hotell. I år blir det Silja Symphony!

Lev väl!

Vatten, vatten...

Tänk att det aldrig kan vara lagom. Antingen är det kallt och blåsigt så man knappt kan sitta ute eller så är kvalmigt och hett så det det inte går att andas. Det här är bara dag 2 och jag gruvar mig för att det ska bli som förra sommaren.

Just nu sitter jag i soffan inne med huvudvärk. Torkar ansikte och nacke med en blöt gästhandduk och fläkten går på för fullt. Har precis svept ett glas Resorb. Som tur är har jag två tuber kvar sen förra sommaren. En tub har jag lagt i handväskan att ha i beredskap. Beställt nya från Apotea tillsammans med annat.

En del tycker det här är underbart med sol och värme och jag är glad för deras skull. Men när jag säger att jag knappt står ut så säger många till mig; "men klaga inte, det är ju jätteskönt"!

Stick och brinn! Dom skulle jag verkligen vilja slå på käften!

Imorgon ska jag åka till Storvik. Det är kalas för Olle som fyller 3 år nästa vecka. Olle har redan fått en massa böcker och en slant till banken men lite extra blir det imorgon, både till honom och Johanna.

Snott bilden från Helen

Det är inte så ofta man träffar hela släkten så det ska bli kul att träffa alla igen, framför allt nytillskottet i familjen, Freddes och Dianas lilla Nellie som är 3 veckor.

Snott bilden av mamma Diana

Jag har funderat mycket fram och tillbaka på sista tiden. Jag har ju jobbat rätt så mycket en längre tid och ska jobba ganska mycket nu i juni och juli, semestervikarie kan man säga. Men efter semestrarna vill jag äntligen sluta jobba. Jag börjar bli ganska trött och sliten vid det här laget och har den förbannade värken hela tiden. Det är nog dags att bli pensionär på heltid.

Nu är det dags för lite käk. Jag har gjort en stor köttfärsbiff i ugnen, till det blir det nudlar eller snabbmakaroner. Det är ungefär vad jag orkar med i värmen.

Lev väl (i värmen)!

Mat...

Jag har alltid gillat att laga mat och anser mig själv vara en duktig kock. Just nu är det lite si och så med matlagningen, försöker hela tiden hitta enkla vägar. Inte för att jag vill utan för att jag inte är bekväm i köket längre.

Allt tar sån tid! Jag måste lägga fram allt som behövs till köksbordet. Ta fram knivar, skärbrädor, slevar, skålar och dessutom allt som ska tillredas. När allt är framme kan jag sätta mig och börja hacka, skiva och allt som behövs. Sen får jag ta fram en pall och sätta mig så jag når både spisen och bänken. 

Skulle vara bra med en pall på hjul. Jag har sagt ganska länge att jag ska skaffa en sån, men kommer aldrig iväg.

Åter till matlagningen. Förr for jag omkring som ett torrt skinn i köket. Jag kunde laga mycket mat på en gång. Söndagar t ex var dagar då jag gjorde flera rätter samtidig, frös in i portionslådor. Både till jobbet och hemma.

Jag älskar matlagningsprogram och jag har samlat på kokböcker. Förr testade jag hela tiden nya recept och bjöd hem gäster. Det gör jag nästan aldrig nu för tiden, bara till syster och knappt det. I påskas hade jag barnbarnen med familjer på mat. Det blev ett helt påskbord med mycket mat.

Jag höll på i flera veckor för att få allt klart. Det var jättekul men fan så jobbigt. Tomas och Helen skulle komma dagen efter men det orkade jag inte med.

Igår gjorde jag pizza på färdig pizzadeg, la på stark salami, champinjoner och mozzarellaost. Jättegott trodde jag det skulle bli. För det första kunde jag knappt skära upp en bit, seg deg! Var som en varm macka eller en dålig Billys Panpizza. Så jävla besviken, det gick ju inte att äta.

Idag har jag gjort min goda kycklingröra. En påse fryst Kina-mix (förr använde jag Hawai-mix men det finns inte längre), en burk krossad ananas och kyckling. Brukar steka kycklingfiléer och dela i bitar och blanda i. Sen gör jag en dressing på creme fraiche, majonnäs och lite spad från ananasburken. Kryddar med salt, cayennepeppar och curry och häller över röran. Det är jättegott!

Men den här gången köpte jag färdiggrillade kycklinginnerfiléer. Bbq-kryddade med en massa kryddblandningar och vitlökspulver. Det var ingen hit om jag säger så. Luktade inte särskilt gott. Jag gjorde vad jag kunde för att få bort smaken, mycket kryddor, curry, mango-curry, chiliflakes mm. Men det hjälpte inte alls! Kasta bort igen!

Slut på genvägar nu, slut på färdiglagat och annat. Det är bara dyrt och jag gör bättre själv! Det får ta den tid det tar. Och nu är det dags att köpa en "rullstol" och skyddsmatta!!!

Lev väl!