Längtar till nånting...

Handen på hjärtat, jag har knappt varit utanför dörren på länge. Tillvaron har varit lite upp och ner sen jag slutade jobba. Jag har fortfarande inte hittat mig själv ännu.

Jag saknar stimulansen jag fick på jobbet, både från kollegor och deltagare. Särskilt deltagarna som gav mig nya kunskaper och erfarenheter varje dag!

          Gammal bild från jobbet på Miroi, Torggatan
Saknar till och med all administration.

Jag har bjudit hem mig till Helen och Tomas på min födelsedag, eller nån dag däromkring.

           Bild stulen från Tomas album
Vill bli bjuden på middag helt enkelt. Eftersom jag inte orkar och klarar av nåt själv så bjöd jag in mig själv. Helt fräckt! Vilken dag det blir bestämmer dom - jag kommer när jag får!

Nu är det ett tag sen jag var ut på äventyr så nu är det dags igen, i slutet av månaden. Inget spännande, bara samma gamla vanliga Falu-tripp!

Fast lite spännande blir det eftersom restaurangen renoveras och man serverar kvällsbuffé i den tråkiga frukostmatsalen istället. Vet inte hur det ser ut med room-service därifrån. Jag får kolla upp det eller om det finns nån bra restaurang ganska nära.

Nu väntar en kopp te...

Lev väl!

Nytt år igen...

Tolvslaget är över, raketer och smällare har äntligen tystnat. Och jag har för första gången i mitt vuxna liv firat det nya året utan champagne eller annat bubbel. Bara Fanta...

Jag sitter här och är lite gråtmild. Med en stor klump i bröstet och känner mig ensam och jätteledsen.

Tänker på förr och tänker på nu. Tänker på släkt och vänner som inte finns längre. Tänker på sen, hur det ska bli.

Det känns mer och mer viktigt att ta vara på varje dag, kanske varje minut. Man vet inte när det kan förändras.

Lev väl!