En dag i sorgens tecken...



Tänk att 5 år har gått sen den där gräsliga dagen.

Den där dagen då allt stannade upp.

Den där dagen som förändrade livet för all framtid.

Jag citerar min älskade vän Annica, hon skrev så här för nån vecka sen:

"Man tar sig igenom allt skit - eller nej,

man lär sig att leva parallellt med det.

För det finns ju med oss hela tiden allt som hänt...

vare sig man vill det eller inte"

Och det är ju precis så det är!

Parallellt hela tiden, varenda dag, som om man är två personer.

Den definitionen känns som en befrielse på nåt sätt.

Tack Emil för lånet av bilden!

Äntligen fredag...

Arbetsveckan slut för den här gången.

Det har varit en bra vecka.

Vädret har tillåtit att sitta ute med gruppträffarna.

En del iaf!

Det gäller att passa på när regnet håller sig borta.

Jag har haft det lite ensamt på morgonfikat ett par veckor.

Nästa vecka är Calle tillbaka.
Äntligen!
Han är mer än välkommen.

Det är skönt att det är helg igen.

Med sol och vackert väder verkar det som.

Huvudsaken är att det inte regnar.

En sittning kan det kanske bli tal om.

Nåt att tugga på och en kall.

Napoleon ligger bäst till vid busshållplatsen.

Kanske då, det visar sig.

Jag ser väl om det finns nåt lämpligt sällskap.

Annars blir helgen lugn.

Som vanligt med andra ord.

Ska inte göra nåt särskilt alls.

Ladda för nästa helg.

Då är det dags för en Cinderellakryssning igen.

Det var ju sååå länge sen, 28 juni närmare bestämt.

Det brukar ju för det mesta vara lugnt på mina kryssningar.

Men ibland går kärringen igång!

På alla cylindrar...

Oavsett om det är drag eller inte så är det alltid kalas på Östersjön!

Späckade dagar...

Dagarna går fort på jobbet.

Fullbokat från morgon till eftermiddag.

Gruppmöten, samtal och dokumentation.

Härligt...

Snabbt hem för nästa pass.

OS OS OS

Det ramlar in en och annan medalj för svenskarna.

Roligt!

Lite käk hinner jag med mellan varven.

På söndag är det inplanerat Tupperwaredemo hos mig.

Jag får ihop några gäster ändå.

Ska försöka hitta på nåt gott att bjuda på!

Nån paj kanske, eller en Ernstsallad.

Då blir Inger glad iaf...

Om en stund ska jag avsluta dagen på balkongen.

Med en stor kopp te tror jag.



Saknar...

Det har känts lite märkligt den här veckan.

Tomt efter Ulla och Janne.

Varje gång jag går ut på balkongen tittar jag mot "deras" fönster.

När jag går till busshållplatsen på morgnarna gör jag detsamma.

Jag tittar efter bilen på parkeringsplatsen.

Konstaterar att dom inte är kvar!

Fan vad jag saknar dom!!!

Det var jättetrevligt att träffa Lena i lördags,

och i måndags hade jag en date med Mimmi.

Känns faktiskt bra att jag har goda vänner omkring mig.

Annars hade det blivit jättetungt.



OS pågått i snart en vecka.

Det mest intressanta hittills har varit simning.

På fredag börjar det på riktigt!

Då börjar friidrotten.

Det ska bli jättekul att följa.

Speciellt den här mannen!

Det går sin gilla gång på jobbet.

Från måndag och två veckor framåt är jag ensam.

Calle-mannen går på sin semester.

Då blir det trööökiga frukostmöten.

Med bara jag...