Jag kommer på mig själv att jag för långa diskussioner med KattFröken. Hon sitter bredvid mig, tittar på mig och ser ut att lyssna mycket intresserat.
När jag känner mig som mest ensam så är min kära KattFröken faktiskt en välsignelse. Hon fyller 12 år den 10 juni och vi har kamperat ihop i 11 år. När jag fick henne var hon 10 månader. Så hon är mitt näst längsta samboförhållande. Absolut det sötaste förhållandet.
Hon är en katt med stor integritet, såklart som alla katter. Men den här donnan får man aldrig hålla i, hon är definitivt ingen knäkatt. Hon är gärna nära, men drar som en avlöning så fort man tar i henne. Ibland verkar nästan som hon känner på sig när jag är ledsen. Då kommer hon faktiskt av sig själv och vill vara nära.
Hon har sina "särskilda" ställen lite överallt. Skåp, lådor och påsar gömmer hon sig i. Hon vill gärna ligga på nånting, det kan vara kuddar, badlakan, väskor, på datorn och mina kläder i garderoben t ex. Eftersom hon är svart så har jag svårt att se henne när hon ligger i soffan som är mörkgrå. För tillfället är det korgen till rollatorn som är bästplatsen. Den står på fotpallen med min svarta kofta i.
Vi har suttit på loftet några gånger när solen varit framme. Hon blir så glad att hon rullar sig på golvet och blir mer grå än svart. Om grannen kommer ut på loftgången eller om nån stimmar nere på gården studsar hon nästan in i hallen. Men en sak är säker hon tycker om att ligga i solen.
Hon är lite petig med mat, äter helst bara torrfoder, Friskies ska det vara inget annat. Ibland får hon en liten burk Sheba, det ska vara den med bitar i, är det mousse eller nåt så ratar hon det. När jag gör torskfiléer så skär jag av ändbitarna och kokar upp, det gillar hon. Hon gillar också kokt skinka, om jag ställer fram ett fat med skinkmackor till mig är hon där och nafsar och slickar lite. Och så räkor förstås!
