Summa sidvisningar

tisdag 21 augusti 2018

11 år...

Lång och tung dag idag.

Egentligen vill jag skjuta undan tankarna
på olycksdagen för 11 år sen.
Inte tänka, bara glömma för att slippa få
ont i magen och hjärtat.
Men det känns ju inte heller rätt.
Jag vill ju minnas, inte olyckan men alla åren innan.

Alla år av gemenskap och glädje mellan
oss syskon och syskonbarn.
Alla fester som vi haft, hemma hos varandra,
i Norrsätra, Hantverkarbacken, Promenaden, 
Smältosten, Hästhagen eller i Gläntan hos brorsan och Anne.
Mat, öl, groggar, kortspel, brakskitar, skratt och flams!
Så mycket roligt och faktiskt aldrig osämja!

Jag kommer ihåg va mamma sa alldeles efter
att pappa gått bort i april 2003.
"Det är tur att ni är så tighta så ni har hjälp av varann."

När mamma sen gick bort i augusti samma år
så var det faktiskt tur att vi hade varann.
Som hjälp, som tröst.

Syster Yvonne dog sen 2005.
Sen kom den där olycksaliga dagen med 
motorcykelkraschen 2007.
Pang bom så var även Hasse och Jessica borta.

Stora bullriga familjen var plötsligt inte så stor längre.

Hasses lykta har varit tänd sen jag kom hem.
Hittade en gammal bild

Som sagt - lång och tung dag idag...


onsdag 8 augusti 2018

Tuff tillvaro...

Juli månad blev verkligen en tuff månad.
Vädermässigt.
Extremtemperaturer och skogsbränder.

Jag kunde bara jobba två dagar i Gävle
sen var det stopp för min del.

Jag tål verkligen inte värmen,
slutar helt enkelt att fungera!

Jag kan knappt andas och svetten bara rinner.
Ingen aptit, illamående och yrsel.
Vatten, Resorb, kalla handdukar och en pelarfläkt
har varit min räddning.

Jag ringde 1177 och frågade om råd.
Ålder, övervikt och högt blodtryck är inte att leka med 
under såna här extrema förhållanden svarade sköterskan.

Jag skulle fortsätta som jag gjorde, se till att äta för att få energi,
men också vara uppmärksam på min kroppstemperatur.
Värmeslag kan slå till snabbt!
Blev ju inte direkt lugnad av svaret.

Tack och lov är den värsta värmen över (undantag idag).
Regnet och åskvädren har gjort underverk med mitt mående.
Nu hoppas jag verkligen att det är slut på hettan.

Nästa vecka ska jag jobba igen, mån-ons heldagar.
Sen ungefär en dag i veckan, ibland två.
Det känns bra för det är faktiskt öken att bara vara hemma!
Tur att EM-veckan har brutit av tristessen dom här senaste dagarna.