Mycket i huvudet...

***

Har varit till doktorn i Gävle idag.

Lååångt samtal kring Gbp-operation.

Den är förenad med stora risker.

85% är lyckade operationer, med höjd livskvalitet som följd.

15% medför konsekvenser, allt från omoperationer till dödsfall.

Det tål att tänkas på.

***

Dessutom hänger jag på gärsgårn, för gammal...

Innan läkarna tar beslut ska jag göra lungröntgen, jag har ju rökt i många år,

ska göra EKG, ta bajsprover samt träffa dietist.

Jag ska ta reda på ännu mer om operationen och sen behöver jag också fatta MITT beslut:

Ska jag eller ska jag inte gå igenom allt detta?

***

I lördags fick jag mail från SvT om revansch i Vem vet mest.

Idag svarade jag på det.

Det dröjde ca 20 minuter efter att jag svarat så ringde SvT.

Jag är inbokad att delta i inspelning 1 maj.

Det blir att fira Valborg och Första Maj i Göteborg.

Jag tar tåget ner en fredag, spelar in lördag och tar tåget hem igen söndag eftermiddag.

Jättekul...

***

Ledsen idag...

Ingen bra dag idag. Känns lite ovant.

Jag brukar ju vara den som kan vända allt till nåt positivt.

Men idag går det inte.

Jag är ledsen, men vet inte varför.

Jag har ju jävligt ont i knät förstås.

Kan det vara en orsak att känna så här? Ja, jo, kanske...

---

Det knäppte till i knät imorse när jag hade tvättat klart och skull upp för trappan men allt som jag släpade på, för att slippa gå två gånger.

Det är ingen höjdare att gå uppför eller nerför trappor.

---

Jag har använt Voltaren gel redan ett par gånger idag.

Dessutom fick jag 4 värktabletter av en god vän.

Tog en i morse och en på eftermiddan och slocknade ordentligt.

Skönt att sova en stund, men har inte mindre ont.

---

Jag ska ju gå hem till syster och kolla Festivalen ikväll,

men det känns så avlägset.

Velar och velar fram och tillbaka hur jag ska göra.

---

Det känns som om jag bara vill vara ensam och verkligen känna mig ledsen.

Jag ska ju inte trycka undan känslorna,, det har jag ju fått lära mig.

Men jag är ju världsmästare på det!

---

Näe, jag bestämmer mig nu!

Jag ringer syster och talar om att jag inte kommer.

Jag ska inte ha dåligt samvete för det!!!

---

JAG HAR HUVUDROLLEN I MITT LIV

vare sig jag mår bra eller är ledsen.

Just nu är jag ledsen!

---

Meningen med livet är att må bra!

Här sitter jag och ler åt livet.

Ser ut att må bra.

Det gör jag ju också.

...

Om en vecka får jag veta om det blir operation.

Jag är så spänd, eller nervös rättare sagt.

Vad har jag gett mig in på?

...

Jag vill ju må ännu bättre.

Kunna göra sånt som jag saknar.

Dansa t ex.

Bara en sån enkel sak som

att springa uppför och nerför trappan.

Det är vad jag längtar efter!!!

...

Undringar... igen...

Jag har nätdejtat ganska länge nu.

Ett mycket intressant sätt att få nya bekantskaper.

Jag har träffa många trevliga män,

en del av dom har jag fortfarande mailkontakt med.

Men ännu flera besvikelser;

personer som jag brevväxlat med länge fått förtroende för men som visar sig vara riktiga, ja jag vet inte vad jag ska kalla dom -

det är alla sorter egentligen.

Någon som redan på första dejten ställde krav att på att jag inte skulle kryssa mer,

någon som inte tyckte om mina alkoholvanor när jag beställde en öl till middagsdejten,

det var ju bara onsdag.

Det får mig att fundera över vad jag vill med mitt liv.

Varför nätdejtar jag?

Vad vill jag?

Vad är jag ute efter?

Kärlek, passion, närhet eller bara vänskap?

God vänskap är väl också närhet, eller?

Men då kanske jag ska koncentrera mig på kvinnlig vänskap, eller?

Så här känner jag just nu, tror jag i alla fall:

Det är självklart att jag vill ha närhet,

men jag är inte beredd att släppa in någon helt och hållet i mitt liv.

Ju äldre jag blir desto bekvämare blir jag.

Klarar jag av att börja om med någon, lära känna, dela vardag, släppa på min intergritet?

Kluvet, ja jag medger det!

Jag är livrädd för att någon ska börja ställa krav på min äntligen funna självständighet.

Varför ska det vara så svårt?

Är jag bara egoistisk och självupptagen???