Summa sidvisningar

tisdag 9 februari 2016

På väg uppåt...

Efter ett riktigt bottennapp i lördags
så känns det som jag är på väg uppåt igen.

Söndagen var en okej dag med
middagsbesök av Jane, Victor och Linnea.
Dom gav mig lite positiv påfyllning.

Tyvärr så kom söndagskvällen med ett bakslag
i form av magsjuka.
Magplågor från hell emellanåt.

Stannat hemma från jobbet måndag och idag.
Nu känns det riktigt skapligt igen
men jag får mig en rejäl magkörare ibland.
Tack och lov inte ofta men det räcker!

På torsdag kväll ska jag på Folkets Hus.
Jag ska lyssna på Petter.
En förhoppningsvis intressant och inspirerande föreläsning.

Jag har gjort en makeover ikväll.
Kärringen har blivit rödhåring igen.
Som lite "uppåttjack" så där efter några gråa och bruna år.
Snyggt, njae, så där.
Jag måste nog vänja mig först innan jag kan se mig
i spegeln utan att haja till.

Lördag och söndag ska spenderas på
Elite Grand Hotell i Gävle.
Syster och jag ska unna oss en weekend i "storstan".
Vi ska bara softa och ta det lugnt.
Så där som bara vi kan.
Ett besök på CC-puben ska vi nog kosta på oss.

Nu är det ganska sen kväll och jag ska kolla
på The Fall på Netflix en liten stund.
Tills jag somnar...



lördag 6 februari 2016

Spårat ur...

Det känns som jag spårat ur.
Eller kraschlandat.

Jag vaknade tidigt i morse och låg och funderade.
Mest över jobbet men också över annat.
Jag känner mig grymt urlakad.

Dagarna rusar iväg och jag har fullt upp
att hinna med allt som ska göras.
Det är ingen särskilt tillfredsställande känsla.
Inte på långa vägar.


Idag är en sån där dag då jag inte vill nånting.
Bara tycka synd om mig själv.
När man oftast är stark och för det mesta klarar sig själv
så känns det som om ingen riktigt bryr sig om hur man mår.
Det är i alla fall ingen som frågar.

Jag är ju nästan alltid positiv och jag har fått
jävligt mycket kritik för det.
Som om det är nåt fel!
Men det gör i alla fall min vardag enklare.
Jag försöker åtminstone intala mig att det mesta löser sig.
Och det gör det ju oftast!
För mig är negativitet en nedåtgående spiral som
aldrig löser nåt eller leder till nånting bra.

Imorgon hoppas jag att jag slickat mina sår klart
så jag kan må så där bra som jag för det mesta gör.
Och framför allt förtjänar.

Så där ja, då har jag spytt galla 
och vädrat min byk offentligt.
Ifall nu nån tycker det är intressant...