Livskvalitet...

I love my life, sa jag nyss i ett inlägg på Fb. Ja det gör jag verkligen!

Trots värkande knän och rygg. Trots att jag inte kan göra allt jag vill. Trots ishalka, vinter och snö. Trots övervikt, högt blodtryck och kanske annat jävelstyg. Trots sorg och saknad.

Jag har min medicin, min käpp, min rulle vid behov och förhoppningsvis färdtjänst inom kort. Jag har också min hemkörning av varor som förenklar livet avsevärt.

En stol på hjul till köket står näst på tur. Då kommer det att bli mycket enklare att jobba vid spisen och köksbänken. Kanske går den att använda när jag ska dammsuga och torka golven också, bitvis åtminstone.

Inte att förglömma, jag har mina jobbtimmar, mina goa arbetskamrater och deltagare. Det gör att jag kan behålla huvudet i trim. Jag har mina verktyg att ta till (som jag fått av kurator) om det är risk för djupdykning. Det händer ju ibland, tack och lov inte ofta. Men då passar jag på att oja mig och tycka synd om mig en stund.

Jag försöker att inte älta en massa gammalt skit som är förbi för länge sen. Det tjänar ändå ingenting till och man blir bara ful av det.

Jag har det fantastiskt bra, mår oftast bra och känner mig för det mesta inte ensam.

Vad är livskvalitet för mig? 
*Att vara fri och oberoende.
*Att jag har mina nära, kära och KattFröken.
*Att jag kan göra mina utflykter när jag vill.
*Att jag kan träffa nya människor.
*Att vara nära mig själv.
*Bara vara.

Vad är livskvalitet för dig???

Ratarataraaa...

I love my life

Lev väl!