Funderingar

Sitter och funderar. Tacksamhet över livet, men egentligen vad har jag att vara tacksam över? Att mamma, pappa, Wynna, Hasse o Jessica har tagits ifrån mig, ska jag vara tacksam för det? Det känns så jävla kluvet! Jag är ju tacksam över livet ändå... Hur kan det komma sig? Det funderar jag på! Jag är tacksam för att jag har Tomas, Helén och fyra barnbarn. Jag är tacksam för att jag har UllaCarin, Janne och deras barn. Jag är tacksam för att jag har Anne och hennes barn. Jag är tacksam för moster och kusinerna. Jag är tacksam för mina nära vänner. Jag har ju så många kvar och dom betyder så oerhört mycket. I vardagen, i fest, bara att jag vet att dom finns där. Dom som fattas mig har jag ju egentligen också. Minnet av dom är levande och dom kommer alltid att finnas där. Det har jag ju faktiskt att vara tacksam för... Jag har, när jag vill, ett rikt liv, och det är jag också tacksam för! Jag är tacksam för att vara rökfri, att jag är ganska frisk och att jag kommer att få hjälp med min vikt. Jag är tacksam för att jag lever och jag älskar mitt liv!