Livslust...

Lite av livslusten börjar återkomma. Det har varit lite si och så med den varan länge nog nu.

Jag börjar tänka lite framåt, bara det är ett framsteg för mig. Advent, jul och nyår står för dörren, sen fyller jag år. Jag räknar med att fira allt för mig själv eftersom smittspridningen rusar fram i Formel 1-fart. Tänker inte riskera nåt!

Såklart saknar jag familjen, har inte träffat dom sen i januari. Det påverkar ju helt klart livslusten. Ibland känns det som jag bor på en annat planet. En konstig värld på alla plan idag och jag vill skicka giftpilar till alla som inte respekterar smittorisken. Varenda en!!!

Jag försöker aktivera mig efter bästa förmåga. Inte för höga krav för då spricker allt igen. Små små steg i taget. Ett steg var att jag bubbade ut ett par sopsäckar i helgen. Tungt, men som tur är har jag rollatorn att packa lite på. Jag kan sitta och vila nån minut på muren vid rampen och på soffan innanför porten.

Det är dags att ta fram adventsstakar och stjärna. Jag får hålla mig en dryg vecka innan jag ställer ut grejerna. Jag brukar hålla utkik hur grannarna gör, sen agerar jag... Några julsaker har jag inte, mer än nån kula och ett par tomtar. Det räcker. 

Hade tänkt sätta upp mina röda långgardiner i sovrummet, men dom är spårlöst försvunna. Jag har letat överallt i garderob och linnelådor. KattFröken vet inte heller. Men vi överlever nog både hon och jag.

Imorgon får jag ny leverans från Coop, då ska jag tjuvstarta med vörtbröd, skivad julskinka, min jul-coleslaw och julmust. Det ska bli så gott.

Lotta visade en bild med nybakta kuvertbröd häromdagen. Jag blev faktiskt sugen på att baka själv. Men jag är ju klart medveten om min begränsning på bakområdet. Bestämde mig för att en Silviakaka får räcka, avancerat nog. Jag har precis tagit kakan ur ugnen för att svalna. Glasyren ska sen på. 

I januari är det dags för födelsedag. Jag fyller 70!!! Det känns så märkligt egentligen. Men å andra sidan har jag ju hunnit med ganska mycket. Barn, barnbarn och barnbarnsbarn, flera karriärer och arbetslöshet. 

När jag fyllde 60 år så överraskade Jimmie och Jane med en födelsedagsmiddag. När jag kom hem från jobbet så var bordet dukat. Fläskfilé, sås och potatisgratäng. 70-årskalas är inte aktuellt den här gången.

Att jag blev glatt överraskad behöver jag väl inte tala om!

Nu ska jag ta itu med glasyr till kakan, sen ska jag nog äta nåt. Jag tror det finns en thai-cube kvar i frysen.

Lev väl!