Idag ramlade jag av en sittpall som jag har bredvid TVn, drog med mig några glas från bokhyllan. Helvete, en massa glasbitar på golvet och där satt jag! Kände mig som en valross, kunde naturligtvis inte ta mig upp på egen hand. Det är stört omöjligt för mig att ställa mig på knä.
Jag försökte ta stöd mot soffan, bordet och fotpallen men det gick inte. Satt en bra stund och funderade på hur jag skulle göra. Till slut ringde jag Ulla som tog med Cinen för att hjälpa mig. Det gick inte heller, dom orkade såklart inte eftersom jag är tung och inte kunde hjälpa till själv.
Syster ringde 1177 som hänvisade till räddningstjänst eller ambulans. Efter ett tag kom två starka änglar i form av sjukvårdare som kunde hjälpa mig upp på soffan. Jag blev så lycklig så jag nästan började gråta.
Tack och lov har jag inte slagit mig nånstans men det kommer kanske efter. Nu gör det bara lite ont efter att sjukvårdarna lyfte mig. Ont i huvudet också av anspänningen.
Lev väl, för det ska jag försöka göra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar