Trygg...

Jag sitter här och funderar på på vilka sätt man känner sig trygg. Trygg är väl när man känner sig säker och inte är rädd.

Man kan ju vara rädd för många saker. Jag är t ex skiträdd för åskväder, tvestjärtar, harkrankar, 

trollsländor, dom flesta fåglar och en jädrans massa andra saker. När jag utsätts för sånt är jag jäkligt otrygg. Jag kan bli fullständigt hysterisk!

Men det jag tänker mest på är att vara trygg i sig själv. Att vara trygg MED sig själv.

Jag kommer ihåg när jag och min exman separerade. Han hade träffat en ny kvinna och vi gick skilda vägar. Ganska smärtfritt! Jag har faktiskt nästan aldrig ältat vår skilsmässa, vi var två om den och ingen bar skulden.

Många av mina väninnor sa då till mig: Nettan, du måste också träffa nån ny, du måste gå ut och

träffa folk så du kan träffa en ny man.

Jag vet att jag tänkte att det är väl för fan ingen tävling. Att jag måste visa för min exman att jag också kunde. Nej, det var inte det jag ville. Det var inte det som var viktigt.

Jag svarade att det viktigaste för mig var att lära mig leva med Nettan. Att ta reda på vem jag verkligen var och vad jag ville. Det var inte att försöka hitta nån partner till varje pris, bara för att inte vara ensam.

Det visade sig vara rätt val för mig. Jag lärde mig att vara ensam, att inte känna mig ensam.

Mamma frågade mig ett par gånger om jag verkligen var lycklig, eller om jag bara sa så. Du ska göra det som är rätt för dig, inte lyssna på andra. Det är nog så som du blir lycklig på riktigt, sa hon. Du behöver inte leta för att hitta lycka, den kommer av sig själv om du har tålamod.

Hon hade så rätt, hon var klok min mamma.

Jag är fri, oberoende och trygg!

Lev väl!

PS

Mina knän lever sitt eget liv och dom är ett kapitel för sig!