Mår bra...

Jag sitter här för mig själv och funderar lite.

Kan inte annat än må bra.

 

Trots mina taskiga ben och knän.

Att kliva upp på en stol eller pall

är ett helt företag.

Jag kan knappt gå i trappor,

ont hela tiden.

 

Men på ett sätt är det en baggis.

Jag mår ju bra, har ju det jag behöver.

Ett bra jobb, fin lägenhet,

familj och några goda vänner.

 

Visst önskar jag mindre onda knän och ben.

Lite mera rörlighet.

Men va fan,

man kan ju inte få allt här i världen.