Jag har haft ett par veckor av oerhörd saknad!
Jag längtar efter Hasse så mycket.
Varför som det slagit till nu vet jag inte, men en dag
för nån vecka sen så kom det över mig som ett nackskott!
PANG!
Så började jag gråta och det blev så jävla jobbigt!
<3
Min käraste lillebror!
Du fattas mig.
Jag vill ha den där bamsekramen som bara du kunde ge.
Jag vill höra dig säga Tjeena syrran!
Jag vill sitta tillsammans med dig och filifisera och lösa världsproblemen.
Dricka en pilsner och småfrysa lite på altanen med ponchon om axlarna.
Du hummar med fast du nickar ju till emellanåt.
<3
Men så vill jag att det ska vara!!!
<3
Varför kan saker och ting aldrig vara som det alltid varit?
Hasse jag älskar dig och saknar dig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar