Undringar... igen...

Jag har nätdejtat ganska länge nu.

Ett mycket intressant sätt att få nya bekantskaper.

Jag har träffa många trevliga män,

en del av dom har jag fortfarande mailkontakt med.

Men ännu flera besvikelser;

personer som jag brevväxlat med länge fått förtroende för men som visar sig vara riktiga, ja jag vet inte vad jag ska kalla dom -

det är alla sorter egentligen.

Någon som redan på första dejten ställde krav att på att jag inte skulle kryssa mer,

någon som inte tyckte om mina alkoholvanor när jag beställde en öl till middagsdejten,

det var ju bara onsdag.

Det får mig att fundera över vad jag vill med mitt liv.

Varför nätdejtar jag?

Vad vill jag?

Vad är jag ute efter?

Kärlek, passion, närhet eller bara vänskap?

God vänskap är väl också närhet, eller?

Men då kanske jag ska koncentrera mig på kvinnlig vänskap, eller?

Så här känner jag just nu, tror jag i alla fall:

Det är självklart att jag vill ha närhet,

men jag är inte beredd att släppa in någon helt och hållet i mitt liv.

Ju äldre jag blir desto bekvämare blir jag.

Klarar jag av att börja om med någon, lära känna, dela vardag, släppa på min intergritet?

Kluvet, ja jag medger det!

Jag är livrädd för att någon ska börja ställa krav på min äntligen funna självständighet.

Varför ska det vara så svårt?

Är jag bara egoistisk och självupptagen???