Handikappad...

 

...idag känner jag mig mer handikappad än vanligt. Måste ha käppen tätt intill ifall jag måste resa på mig och gå.

Jag skulle verkligen önska mig en endaste smärtfri dag. Åtminstone ett par ynka timmar utan ont. Ibland undrar jag faktiskt vad jag gjort för illa i mitt liv för att förtjäna detta. Ständigt helvetes jävla ont!

Fan va jag gnäller egentligen, men just nu är det jääävligt tungt. 

Jag har födelsedag senare i veckan men det tänker jag ignorera totalt. Fyller ju ojämnt och vill som vanligt inte ha nån uppvaktning här hemma. Jag tänker fira den med KattFröken, god mat och kanske nåt extra till kaffet.

Så småningom önskar jag mig en god söndagsmiddag på Forsbacka Wärdshus med Tomas och Helen. Ska höra med dom om det, när det kan passa med deras ledigheter. 

Lev väl!