"Man tar sig igenom allt skit - eller nej,
man lär sig att leva parallellt med det.
För det finns ju med oss hela tiden allt som hänt
vare sig man vill det eller inte"
vare sig man vill det eller inte"
Så sa min kära Annica för nåt år sen, och det är så sant!
Saknaden känns nästan varje dag,
men den här dagen känns extra jävlig.
Känslorna är desamma som den där kvällen för 7 år sen.
Jag har svårt att värja mig för alla känslor
och jag har en stor klump i halsen hela tiden.
Jag älskar er nu och för alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar