Min stora änglafamilj har blivit ännu större.
Min kära kusin Majsan dog för två veckor sen.
Lilla Majsan.
Första gången jag såg henne var hon en liten baby.
Min moster Gerd var på besök med henne och hennes tvillingsyster Eta.
Dom låg på mormor och morfars fula storblommiga överkast
och var såå söta.
Några gånger när dom hälsade på hos oss i Lövbacken
hade min bästis Anna-Lena och jag varsin tvilling.
Majsan var min och Eta var Anna-Lenas.
Nånstans i nåt gammalt album finns foton på oss fyra.
Jag kommer ihåg en gång när jag hälsade på i Solna.
Vi var till Skansen, Gerd, tvillingarna och jag.
Tittade på en massa djur, var i glashyttan och hade riktigt skoj.
Mest kommer jag ihåg att vi matade änder med tyska limpor.
När Majsan pluggade skulle hon göra praktik eller nåt i Sandviken.
Hon bodde hos mormor och morfar nån vecka eller så.
På kvällarna kom hon upp till mig.
Vi drack en massa te och pratade om livet.
Vi träffades väl bara lite sporadiskt genom åren.
Hon träffade Lars som visade sig vara en riktig mysprick.
Ett nyår firade vi tillsammans på Gyllene Uttern.
En nyårsfest som Mia och några av hennes vänner ordnade.
Majsan var gravid och mådde som en skit.
Vi andra festade.
Anne och jag var med på Lars och Majsans bröllop i Nacka kyrka.
Vi var tyvärr bara med i kyrkan, för vi skulle på teater på kvällen.
Senare blev det barn och barndop i samma kyrka.
Först Adam och sen Vendela.
Vi började umgås på riktigt när Majsan och Lars
började bygga sitt hus i Nacka.
Var och varannan helg var vi på bygget och hjälpte till.
När bygget var klart fick Håkan och jag egen nyckel till huset!
Några år senare flyttade familjen till Trelleborg
och vi var och hälsade på flera gånger.
Det var alltid lika trivsamt att vara där.
Dom lååånga frukostarna kommer jag aldrig att glömma.
Färska frallor från grannbagaren, kaffe och te och massa prat!
Hasse, Anne och jag var på några dagars besök i Trelleborg
och sommarstället i Halahult
Det var året innan Hasse dog.
Dom senaste åren har vi bara träffats
när Lars och Majsan passerat Sandviken på sin semester.
Senast i somras, då passade vi på att hälsa på
hos Tomas och Helen i Lövbacken.
Det var sista gången jag träffade henne.
Jag fick en burk hemslungad honung som står i skafferilådan.
Där får den stå kvar så jag kan ta fram den ibland...
För ett par månader sen konstaterades att hon hade cancer.
Samma jävla sorts cancer som tog Bosse för ett drygt år sen.
Fuck cancer sa jag då och jag säger samma sak igen!
Jag har ett meddelande till min stora änglafamilj.
Ta väl hand om henne.
Vila i frid kära lilla Majsan
Ååh, fina Maj! <3 Det är precis så som du skriver, "Dom lååånga frukostarna kommer jag aldrig att glömma. Färska frallor från grannbagaren, kaffe och te och massa prat!", att alltid känna sig välkommen, och att aldrig känna att man är ivägen, eller att någonting blir "komplicerat" när man är där. & lätt som en plätt slänga ihop lite lunch/middag, dra ihop en kaka eller pröva någonting nytt. Ingenting kändes som ett hinder för dig, dra iväg på ett IV-pass utan å blinka, dra iväg och hitta på nya utflyktsmål, loppisar, cykelrunder, plocka körsbär, du gav så mycket utav dig själv, till alla. Din glada possetiva energi som du spred runt omkring dig. Häftigt! Jag vill bli mer som dig! Du har alltid trott på mig och stöttat mig även i konstiga situationer, som jag va helt ovan vid. Du har lärt mig så mycket, Jag ville lära mig mer av dig, nu får jag lära mig saker utav din fantastiskt starka,fina dotter. Din familj betyder så grymt mycket, vad skulle min barndom vart utan er?! INGENTING! En dyr Spanienresa, eller när jag, mamma & mormor va till egyptien. Dom minnena kommer jag ihåg med hjälp av fotografier, och betyder inte speciellt mycket, det är dom där enkla små sakerna man kommer ihåg, cykelturerna, marknader, pyssel, matlagning, kanelbullarna, tumstenarna, Det är det som jag minns utav mig själv och det som verkligen finns kvar!!(!!!) Det finns så mycket fint man kan skriva om dig, men det häftiga är att man inte behöver skriva allt utan dom bästa minnena sitter kvar i mitt hjärta och i minnet! Det kommer det alltid att göra, jag är så glad över allt jag fått & delat tillsammans med dig. Så orättvist från min sida och känna mig besviken på det vi inte fick uppleva, men samtidigt så tror jag ingen fått uppleva så mycket som vi fått av dig. Jag börjar skratta när jag tänker på dessa helvetes lövkransar vi försökte ge oss på, och på den där jävla tandemcykeln som vi gav oss på i somras..... Din nyckel passade inte.... och gladare blev jag.. med din envishet lyckas du hitta en annan nyckel, och i min lilla ensamma glädje så passade inte den heller.. cykeln försvann ur mina tankar, och ledsen var jag inte av de. Men du gav dig inte, du fixade en till nyckel och .... attans den passade och där stod den hemska cykeln, jag paxade genast bakersta sadeln! Så jag skulle slippa anstränga mig till max.... Men jag är så himla glad idag över att du inte gav dig och att du hitta rätta nyckeln. Du har verkligen gett ordspråket "man får de inte roligare än man gör sig", en mening. Du har verkligen visat att livet blir roligare ju mer man tar sig an. Det kommer jag i fortsättningen försöka leva efter.
SvaraRaderaDu ska verkligen (jag vet att du är) vara stolt över din fina familj, jag är så tacksam för att jag fått dela den med er, att du varit så generös med din kärlek till oss, min lilla familj blev plötsligt mycket större! Vi minns dig hela tiden, bara glatt&med skratt. Bästa du, kommer sakna dig tills vi ses igen!