Septemberlördag...

Sitter och filifiserar som lillebror Tuttis skulle ha sagt.

En mysstund på balkongen och funderingar över hur skönt livet är

och hur bra jag egentligen har det.

***

Jag har förlorat så många omkring mig och det känns jävligt tufft ibland.

Det kommer över mig i stora sjok som kall fuktig fetvadd.

Får jag gråta en stund så det känns så enormt befriande.

Sen kan jag se mig omkring och känna mig rik.

Rik på känslor, tankar, en stor underbar familj och några få men nära vänner.

Goda minnen från dom som inte finns med oss längre.

***

Men det som är allra viktigast för mig är nu.

Jag tänker alltmer sällan på sen, vad som ska hända, det är oväsentligt!

Det är NU som betydelsefullt.

***

Jag har förstått att det viktiga inte är att fylla livet med en massa år,

utan att fylla åren med en massa liv.

Liv i överflöd!!!

Det är så jag kan känna mig riktigt rik.

***

Men jag saknar så många...